Idegransgrenarna gör oss en sista tjänst!
God Jul!
Årets allra sista frystorkade lilla ros.
En alldeles vit gata, Sämjegatan som övergår i Önskegatan. Vit sedan flera veckor tillbaka.
Ingen snöröjning utan det är buken på bilen som bestämmer snöhöjden på gatan.
Vår Narnialykta som tyvärr inte fungerar just nu
Idegran som griper runt sig och vaktar förrådet.
Rullebör och komposter i vintervila.
Tänk som snön kan ligga och vänta på Skånes ovillkorliga tö. Den ska visst komma just till julen. En evig ringdans mellan vår och vinter.
Toppluva på belysningen.
Toppluva på vinterståndarna.
Det var ju tur att jag inte beskar Zigeunerknaben när de blev så vackra med snöhölje. Tänk att bryggan mellan det nedersta nyponet och de övre bara sträcker sig rakt upp och håller sig där!
Kl 6 på morgonen ute i nattdräkt, gummistövlar och morgonrock. Jag mötte ingen morgontidig denna söndagmorgon!
Stadens ljus ger en lagom gulaktig färg när himlen reflekterar allt kl 6 på morgonen.
Källarnedgången öppnar sig som en vak i isen.
Vår långa rad av äppleträd som en gång för länge sedan var en spaljé.
Utsikten från sovrummet i källaren
Utsikten från pannrummet.
Utsikten från tvättkällaren.
Natriumljuset från gatlyktorna blir nästan som ett åldrat foto!
Mina kära höstastrar har jag väntat på hela oktober och halva november. Så här långt hann tre blommor öppna sig och nu är det för kallt. Jag måste nog flytta dem till en ljusare plats!!!
I sådana här rådhusvinblad är vår trappa inklädd nu någon vecka. Tyvärr faller de av alltför snabbt.
Vår andra häxring, stora svampar och stor diameter på ringen – höstmusseron!
På muren växer murskruvmossa, liten och kompakt.
Allt det där mjuka, mjuka, mjuka – gräshakmossa. Kan endast besegras av NPK-gödning som gör att gräset växer sig riktigt starkt. I år lyckades vi inte!
Vacker ljung som en påminnelse om min uppväxts öde ljunghedar i Örkelljunga.
Nyponen på Zigeunerknabe-rosorna.
En fin liten skogsbräsma som följde med när vi köpte Caesars hibiskusbuske. Den ska egentligen inte blomma nu och den ska vara större, men hamnar man ur fas blir inget riktigt rätt.
Otippat! Plötsligt fanns det blommande basilika!
En liten pantersnigel, alldeles snäll och fin, men inte så trevlig när den blir 15 cm lång och slingrar sig runt varandra hängande på husväggen.
Vår igelkott syns inte till så ofta, men vi ser spåren.
Gladiolus som äntligen blommar.
Fruktmögel eller gul Monilia, ja ja ja, svampen Monilia fructigena är inte så populär.
Riktigt mörkröda Ingrid Marie, nu börjar det goda. Friskt, saftigt och bäst att inte vänta för länge. Jag tycker alla äpplen ska ätas direkt från trädet!!!
James Grieve, klarröda, syrliga, saftiga, med en lite fet yta.
Säkrast att fota en riktigt liten mördarsnigel (spansk skogssnigel)…man kan aldrig vara för försiktig. Men de är inte så många i år!
Blåslav på massor av äpplegrenar.
Vägglav, också den på äpplegrenarna.
Ständigt nerklippt…tredje gången den kämpar sig upp. Det är sannolikt en fingerborgsblomma, men det lär jag inte få veta säkert förrän nästa år.
En alldeles nyupptäckt skogssallat under vinbärsbuskarna. Skogsmiljö?….möjligen!
Spännande att se vad som blir av den här nya rödbladiga rosenplantan som dykt upp.
Kärleksört som skänker höstfärg.
Måste visa den här tredje bilden av kermesbär. Efter de vita blommorna och de svarta giftiga bären finns dessa små mörkrosa blomrosetter!
Allra sista transparente blanche-äpplet. Det gäller att äta dem innan de mognat helt. Då är de godast och inte alls mjöliga som de snabbt blir sedan.
Så här blev det för alla gravensteiner, de slutade på gräsmattan. Vårt största träd men nästan ingen frukt. Vi hoppas på nästa år, för de är verkligen otroligt goda.
Svagt rodnande bara på solsidan mognar äpplena på flädie-trädet. Det bakersta har lite rester av äppelspinnmalens nät på sitt skal, men det är lätt avtorkat.
Ett stort antal äpplen hamnar i tunnan för trädgårdsavfall. Inget dåligt samvete alls!
Har väntat och väntat på att åkertistlarna ska blomma men så blev det inte.
Snöbär, snöbär, snöbär. Det trodde jag inte i juni men det är snöbär, ser jag nu!
Så väl att jag inte lukade i den här rabatten.Annars hade inte denna lejongap kommit upp.
Revormstörel…något okänt för mig så här på sensommaren. Den har jag lukat bort många gånger utan att veta namnet.
Nu börjar inne-druvorna bli färdiga. Många stora klasar med söta druvor. Mmmm…
Så här vackra blir vildpersiljans små frökapslar!
Här är Caesars fina buske. 3-4 meter hög kommer den att bli, med maffiga 12-15 cm:s blommor. Det blev bra…sorgligt men bra!
